Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

90.1m FM

Gruvdemonstranter far sin dom i dag

opinion

I veckan som gick rådde det en minst sagt speciell stämning i vår stationeringsstad, Quibdó i departementet Chocó. Det var nämligen gruvstrejk. Det är inte riktigt som när det är strejk i Sverige utan till en början var det lite av en belägringsstämning.

Organisationerna bakom strejken utlyste förbud mot att förflytta sig på floder och vägar. President Juan Manuel Santos hade sagt att vägblockader inte skulle tillåtas, men vi förstod att det var väldigt troligt att blockader ändå skulle sättas upp och att mat och andra förbrukningsartiklar kunde ta slut. Det tänkte också andra invånare i stan och dagarna innan strejken bröt ut var mataffärerna fulla av folk som bunkrade upp.

Enkelt förklarat handlar strejken om att staten försöker reglera "Gruvdemonstranter far sin dom i dag" utan att ta hänsyn till situationen för människor involverade i den medelstora gruvdriften. Man kallar de medelstora gruvidkarna för illegala och har med ett dekret gett rätten och skyldigheten till polisen att förstöra de maskiner som används för den illegala gruvutvinningen.

Ägarna till grävmaskiner och annan utrustning blir ursinniga och de som arbetar inom dessa gruvor upplever sig maktlösa och stigmatiserade. Den medelstora gruvutvinningen är komplex. Å ena sidan tar den inte hänsyn till miljön. Man tar in några grävmaskiner i ett område, tar upp allt guld man kan, i en process i vilken man använder kvicksilver, och sedan drar Gruvdemonstranter far sin dom i dag vidare till nästa område.

Bakom sig lämnar man en förorenad flod och fauna vilket i sin tur påverkar samhällena som många gånger är beroende av flodernas vatten till att bland annat fiska och laga mat. Å andra sidan är arbetstillfällena ute i de mindre samhällena inte många.

Dom mot gruvdemonstranter skjuts upp...

Gruvdriften erbjuder arbetstillfällen och är för många den enda möjligheten till en inkomstkälla. För att komplicera ytterligare har ursprungs- och afroorganisationer efter flera års kämpande fått kollektiv äganderätt från staten till dessa områden. Samtidigt har man gett multinationella företag tillstånd att utforska fyndigheterna i samma område.

Som ni förstår är det upplagt för intressekonflikter. Strejken började onsdagen den 17 juli. Vi stannade hemma på förmiddagen eftersom vi inte visste hur stämningen skulle vara men efter att ha pratat med våra kontorsgrannar, Lutheranska Världssamfundet, förstod vi att det var lugnt och gick till kontoret. Affärerna var stängda eller halvöppna. Där det var halvöppet lät ägarna några kunder i taget komma in genom de halvöppna dörrarna.

Vårt vanliga snabbköp hade klätt in sin stora glasfasad i presenning och lämnat en liten öppning. Onsdagen fortskred ganska lugnt. Staden var förberedd och det var inte lika mycket folk i rörelse som det brukar vara. Demonstranterna marscherade genom stan och stannade sedan vid stans stora katedral nere vid floden. Under torsdagen hörde vi talas om stenkastning mot banker och affärer men för oss som inte gick så mycket längre än mellan kontoret och huset, som ligger väldigt nära varandra, var det väldigt odramatiskt.

På fredagen ockuperades flygplatsen av en grupp demonstranter blandat med upprorsmakare som inte hade med strejken att göra. Under lördagskvällen gick till slut kravallpolis in och körde ut alla och arresterade ett antal. Det blev också oroligare i stan och det blev uppenbart att upprorsmakare utan kopplingar till gruvprotesterna tog tillfället i akt att härja på gatorna. Från våra balkonger såg vi maskerade personer med påkar i händerna och vid ett tillfälle blev vi vittne till en maskerad man som försökte slå folk som passerade förbi på motorcyklar.

Vi såg även rök från vägblockader där de brände däck. Det har varit svårt att hänga med i svängarna här. Man vet inte vad man ska tro. Det har rapporterats väldigt lite i media om vad som hänt här i Quibdó och i resten av Chocó.

För den delen också om vad som hände i andra delar av landet som också är i strejk och protesterar p. Det som rapporteras är det negativa som kanske inte riktigt har med strejken att göra, att de ockuperade flygplatsen, att det kastats sten mot en bank, att man har blockerat vägar.

Men vad är det strejken går ut på? Vad är det de visar sitt missnöje för? De stora strukturella frågorna om Gruvdemonstranter far sin dom i dag av ursprungs-och afrocolombianer rätt till sin mark, marginaliserade gruvarbetare på landsbygden, och multinationella gruvföretags allt större exploateringar, är det ingen nyhetskanal som tagit upp.

Så länge inte medierna och resten av det colombianska samhället inte tar hänsyn till dessa mer djupgående problem kommer gruvstrejker som vi upplevde föregående vecka, högst troligen inträffa igen.

Den här gången tog strejken slut i vårt departement för att federationen av gruvarbetare som anordnat strejken kände att kontrollen över situationen gled dem ur händerna med alla de negativa händelser som kablades ut i media. Det man hann komma fram till i förhandlingen med berörda ministerier inrikes- gruv- och miljöministerierna var att polisen ska sluta att förstöra gruvmaskiner, ett kontor för gruvdepartementet ska öppnas i Quibdó och man ska fortsätta att förhandla.

En viktig sak som kom fram under förhandlingarna var att man från regeringshåll underströk att rätten till marken har de organisationer som innehar titel och att man därför inte kan förhandla om gruvdrift på dessa territorier med gruvägarna. Samtidigt innebär det att ansvaret att hantera den svåra situationen läggs över på organisationerna. Man befarar att organisationerna kommer att uppleva mer påtryckningar från gruvägare.

Men samtidigt får man se det som en möjlighet. Nu är det dags för organisationerna att enas och jobba tillsammans för att skydda sin mark. Maija Nilsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó. Genom att läsa våra bloggtexter hoppas och tror jag att du som läsare fått en bild hur varierat vårt jobb är i Colombia.

Jag ska försöka spetsa till det med att berätta om hur de senaste månaderna varit för mig i jobbets tecken:. Detta år har för mig varit en väldigt omväxlande och lärorik tid, aningen kaotisk också får jag väl erkänna Gruvdemonstranter far sin dom i dag faktumet är att jag på den tiden hunnit se de flesta hörn av vårt arbete i Colombia. Året började med flera medföljningar till nordöstra delen av landet, årsrapportskrivande och annat administrativt arbete. Mars och april spenderade jag på "Gruvdemonstranter far sin dom i dag" kontor i Quibdó där jag lärde känna våra medföljda organisationer i regionen och var på flera medföljningar, en med ursprungsfolk och en till ett afro-colombianskt samhälle.

Skillnaderna är stora, både i resväg där ursprungsreservat ofta är mer svårtillgängliga, men också i kultur, hur samhällena organiserar sig och vilka frågorna som diskuteras, även om en stor del av samtalsämnena hamnar under skyddet av territoriet.

Internationell medföljning, ickevåld och skydd...

Vår medföljda organisation Cocomopoca är en drivande part i en process på nationell nivå som försöker lyfta fram de negativa konsekvenserna av gruvnäringen och vilka effekter gruvnäringen får för samhällena.

Det handlar däremot inte om att vara emot gruvnäringen för sakens skull, utan som ett steg i ledet att skydda sitt territorium, något som de enligt lag har rätt till eftersom de blivit beviljade kollektiv titulering av markområde. Det är rättare sagt en skyldighet för dem att agera eftersom tituleringen betyder att de måste värna om territoriet.

Att lyfta ett så aktuellt och vinstdrivande ämne som gruvnäring och vara kritisk är inget lätt jobb. Anklagelserna haglar från alla olika håll om hur organisationen är emot utveckling eftersom gruvnäringen är den colombianska statens hjärtebarn. Konsekvensen för Cocomopoca blir en vardag fylld av hot och konstant motvind. I veckan hölls en debatt i kongressen kring detta tema, en debatt som blivit framflyttad så många gånger att det till slut inte kom en inbjudan när den väl skulle hållas.

Cocomopocas ledare fick två minuter när han egentligen skulle haft en timme, men ska vi se lite positivt på Gruvdemonstranter far sin dom i dag fick processen lite medvind när en av de största dagstidningarna uppmärksammade debatten och skrev om problematiken.

Mer kan du läsa här på spanska. "Gruvdemonstranter far sin dom i dag" i Chocó har det inte heller lätt. På grund av stridigheter mellan olika väpnade grupper har flera hundra tvingats fly till huvudstaden Bogotá, där många väntat i åratal på att få kunna återvända till sin mark.

Dagens Nyheter

Staten har vid tre olika tillfällen satt Gruvdemonstranter far sin dom i dag en plan för hur återvändandet skall ske men varje gång har det dragits tillbaka för att man inte kan garantera säkerheten. Många är de som väntar på att få återvända till mark, sin kultur och traditioner, något som kan vara svårt att upprätthålla i en miljonstad. Vår medföljda organisation AsOrewa har skickat ut flera brev och kommunikéer till presidenten och till den som är ansvarig för tvångsförflyttades återvändande.

De kräver i breven att få veta varför säkerheten inte kan garanteras och vad det är som står i vägen  men i nuläget kan inga konkreta svar fås. Under min tid på kontoret i Quibdó fick jag också en inblick i de olika nätverk vi tillhör på lokal nivå vilket gjorde att min förståelse för den specifika kontexten  i Chocó fördjupades. För några månader Gruvdemonstranter far sin dom i dag hade hela teamet, inklusive vår programsekreterare från Sverige, planeringsdagar där vi gick igenom arbetet från förra året och hur vi tänker inför detta år.

Under april och nu i början av maj fick jag också vara med och planera och utföra möten med myndigheter både med lokala aktörer som militären men också med FN organ. En otroligt viktig del av vårt arbete är just dessa möten, där vi får en chans att förklara vem vi är och vad vi gör samt utbyta analyser.

Vi var i Colombias näst största stad Medellin en vecka där vi träffade bl. Även om mötena inte alltid ger konkreta svar så är de lärorika, intressanta och ger alltid nya insikter. Så har jag varit med om att säga hejdå till tre kollegor som återvänder till Sverige, samt hittills hunnit hälsa fem nya välkomna i projektet.

Gruvdemonstranter får sin dom i...

Nu är det början av juni och jag är tillbaka på kontoret i Bogotá med en vardag fylld av möten, uppföljning av det som bestämdes under planeringsdagarna samt koordinering med våra medfölja organisationer här i Bogotá, som för var dag som går känner sig mer pressade av hot och andra incidenter.

Det största för mig personligen de senaste veckorna har dock varit att jobba med överlämning med min kollega Ida som ger över sin post som ansvarig för politisk medföljning.

En dag är inte den andra lik i vårt jobb som fredsobservatör och för mig har de senaste månaderna Gruvdemonstranter far sin dom i dag nästan extrema i den bemärkelsen. Nu är jag tillbaka i miljonstaden Bogotá, även om båda kontoren framöver kommer vara en stor del av mitt jobb i min nya roll inom organisationen. Lämnar er med lite bilder från de senaste månaderna som bevis på min uppfattning. Corinne Johnson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia.

Vi är på väg från Quibdó till Bagadó i en flodbåt. Organisationen Cocomopoca ska ha styrelsemöte och vi är fyra svenskar från Kristna Fredsrörelsen KrF i båten. För tre av oss är det den första medföljningen vi gör och också den första resan i flodbåt genom djungeln. Vi kom iväg senare än vad som var tänkt "Gruvdemonstranter far sin dom i dag" det är fortfarande ljust när vi ger oss av från Quibdó och Colombia har gjort mot Bolivia i VM-kvalet.

Den långsmala båten är halvtom, tanken är att vi ska plocka upp folk på vägen. Det är som en buss fast på floden. Och det är otroligt vackert. Vi lämnar vår hemstad, Quibdó, och åker längs floden vars strandkanter är täckta av gröna lummiga lövverk.

Här och där dyker det upp enstaka hus mitt i allt det gröna. En av styrelsemedlemmarna pekar ut lite olika växtslag för mig: Båten far fram över floden, vi åker uppströms. Snart dyker en liten stad upp. Det är fantastiskt vackert att närma sig vattenvägen, att se staden bli allt större och till slut torna upp sig framför oss.

Vi stannar till vid foten av en trappa och ett par styrelsemedlemmar kliver ombord. Det är vid nästa stopp, i samhället Yuto, som organisationens ordförande stiger ner i båten och berättar att det står till Colombia. Vid ett senare stopp får vi höra slutresultaten, till Colombia. Gruvdemonstranter får sin dom i dag. I dag väntas domen mot två av de demonstranter som i somras protesterade mot provbrytningarna vid en planerad gruva i. I dag söndag har vi tjugondag Knut och det innebär att julen är slut för den här gången.

Viking Line ökar sin kapacitet på rutten Helsingfors-Tallinn i sommar - och sätter in M/S Isabella på rutten. Gruvdemonstration krossades i Burma. Gruvdemonstranter får sin dom i dag. Gällivare I dag väntas domen mot två av de demonstranter som i somras protesterade mot.

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde