Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

110.2m FM

Din brod och ost billigare i matkorgen

opinion

Forskning kring medeltidens mat försöker beskriva livsmedel, matlagningsmetoder och matvanor som förekom i europeiska samhällen under medeltidenen period som sträcker sig från cirka år e. Under denna period etablerades många nya vanor inom kosthållning och matlagning över hela Europa och många av dessa blev en grund för de moderna europeiska köken. Transport och kommunikation var betydligt långsammare än idag, vilket omöjliggjorde eller fördyrade import av flera typer av mat. De välbärgade kunde emellertid låta sina matvanor påverkas av importerade recept och råvaror, och successivt spred sig främmande kulturers matvanor även till de lägre klasserna.

Medeltiden var en period då missväxt och svält var vanligt och klasskillnader upprätthölls ofta brutalt. Vid senmedeltiden stiftades ofta överflödsförordningarlagar som reglerade i vilken mån varje samhällsklass fick markera sin status, med exempelvis kläder och mat.

Navigeringsmeny

Sociala och medicinska normer kunde också diktera att den arbetande befolkningens mat skulle vara mindre förfinad än elitens kost. Logiken bakom detta var att grovt arbete krävde grov mat och att Din brod och ost billigare i matkorgen var en gudagiven ordning. Bröd var det vanligaste livsmedlet Din brod och ost billigare i matkorgen alla samhällsklasser och fanns med vid så gott som varje måltid.

Spannmålen dominerade även i form av grötvälling och pasta. Sopporgrytor och stuvningar var de vanligaste rätterna och ingredienser som användes över hela Europa var mandlaroftast i form av mandelmjölkverjus den sura saften av omogna druvorvin och vinägergärna kombinerat med socker eller honung för dem som hade råd.

Fläsk och kyckling förekom i alla regioner och man åt stora mängder sill och torsksärskilt i norr. Under medeltiden intogs vanligen två måltider per dag; middag någon gång mellan klockan Systemet med två måltider förblev stabilt under senmedeltiden. Mellanmål var vanliga, men var också en fråga om social status eftersom de som inte behövde utföra kroppsarbete kunde avstå från dem. Av praktiska skäl åt arbetsklassen ett morgonmål och det var även tolererat att barn, kvinnor och äldre gjorde det.

Sena måltider reresoperav occitanska rèire-sopar "sent kvällsmål" med åtskilliga mängder alkohol ansågs osedliga. Dessa sena måltider blev ofta förknippade med syndiga förehavanden som hasardspelgrova skämt och oanständigt flörtande. Under senare delen av medeltiden fanns en tendens att i viss mån försöka undkomma den stränga kollektivism som genomsyrade perioden. Måltiden var en social händelse, precis som alla andra aspekter av medeltida livsföring.

Beställ idag och få leverans...

Hela hushållet, inklusive tjänare, skulle äta tillsammans. Att dra sig undan för att äta på egen hand eller med en eller två nära vänner ansågs slösaktigt och snudd på misstänkt i en värld där alla i samhället var beroende av varandra för att överleva. På talet rådde exempelvis den engelske biskopen av Lincoln Robert Grosseteste grevinnan av Lincoln att "förbjuda middag och kvällsmål utanför matsalen, i hemliga och privata gemak, för detta leder till slöseri och ger ingen ära åt herre eller fru.

Det finns beskrivningar av bordsskick vid större banketter under senmedeltiden, men betydligt färre återgivningar av hur eliten intog vardagsmål eller hur allmogen och de fattiga åt sin mat.

Man kan dock utgå från att det inte förekom utsvävningar som flerrättersmiddagar, kryddor och handtvätt i parfymerat vatten i Din brod och ost billigare i matkorgen hem. Sociala normer gjorde det svårt för kvinnor att upprätthålla den stereotypa bilden av att vara nätta och rena medan de avnjöt en storslagen måltid, och det var vanligt för värdens fru att äta i enskilt rum med sitt följe.

Hon kunde efter att ha avklarat huvudsaken av det praktiska ätandet ansluta sig till gästerna lagom till desserten.

Överlag var de högre ståndens fina tillställningar ett rent manligt nöje och det var ovanligt att andra än mycket högt stående gäster tog med sig sina fruar. Den sociala hierarkin bekräftades genom bordsskicket där de av lägre rang skulle hjälpa dem av högre rang, där yngre skulle hjälpa äldre, och där män skulle bespara kvinnor risken att befläcka kläder och rykte genom att hantera mat på ett okvinnligt sätt.

Delade dryckeskärl var vanligt även vid viktiga banketter för alla utom de mest ansedda som satt vid värdens bord. Likaså förväntades det att man skulle bryta bröd och skära upp kött åt sina bordsgäster. Mat serverades för det mesta på tallrikar eller direkt ur kokkärlen och de ätande tog sin portion från serveringsfaten och placerade på en egen tallrik med hjälp av skedar eller med händerna.

Genom större delen av medeltiden och långt in på talet bestod tallrikar av några dagar gammalt bröd av lägre kvalitet som skars till vid bordet, alternativt av trä eller tenn. I fattigare hushåll åt man ofta maten direkt från bordet, som ofta kunde ha fördjupningar för mat. Knivar användes för att skära med eller för att ta salt ur de gemensamma saltkaren, och gäster förväntades ha med en egen kniv; enbart Din brod och ost billigare i matkorgen ärade gäster försågs med en kniv av värden.

Du mathemmar. Vi fixar resten.

Gafflar användes inte i Europa i någon större utsträckning förrän fram emot talet och under renässansen endast i Italien. Synen på gaffeln som bestick under högmedeltiden illustreras väl av reaktionerna på den bysantinska prinsessan Teodora Doukainas bordsskick. Hon gifte sig med Domenico Selvo, dogen av Venedigmen orsakade skandal bland venetianerna genom att låta sin mat skäras upp av hennes eunucker och sedan äta den med en gyllene gaffel.

Denna nymodighet uppfattades som så skamlöst högfärdig att biskopen av OstiaPeter Damian, senare hänvisade till den utländska gemålen som " All medeltida matlagning skedde med hjälp av eld, spisar blev inte vanliga förrän på talet och alla kockar var tvungna att behärska konsten att laga mat över öppen eld.

debrarecipes.info - - Rated 4...

Ugnar var vanliga, men de var dyra att bygga och fanns bara i större hushåll och bagerier. Det var vanligt att samhällen gemensamt ägde ugnar för att försäkra sig om att den livsviktiga brödbakningen var tillgänglig för alla.

Det fanns även mindre, flyttbara ugnar som kunde fyllas med mat och sedan täckas med glödande kol eller het aska, och även större ugnar på hjul varifrån man kunde sälja pajer och andra bakverk i medeltida städer. För de flesta människor lagades mat mestadels i enklare grytor eftersom det var det mest bränsleeffektiva sättet att laga mat och på det viset gick man heller inte miste om näringsrikt kokspad.

Maten under medeltiden var ofta betydligt fetare än idag, i alla fall för dem som hade råd. Kroppsidealen var också annorlunda; var man rik skulle man gärna visa upp det Din brod och ost billigare i matkorgen lite hull särskilt bland män och det var i allmänhet bara de mycket fattiga eller sjuka som var smala.

Den dominerande uppfattningen inom den västerländska gastronomin idag är att sött och salt endast med få undantag bör blandas, ett ideal som uppstod först i det franska hovköken under sent tal.

debrarecipes.info - - Rated 4...

På medeltiden kunde frukt utan problem kombineras med kött, fisk och ägg. Ett recept på Tart de brymlenen sorts fiskpaj från receptsamlingen Forme of Cury från sent tal, innehåller en blandning av fikonrussinäpplenpäron och fisk laxungtorsk eller kolja med urkärnade plommon under pajskalet.

Detta innebar Din brod och ost billigare i matkorgen mat behövde balanseras med andra ingredienser och råvaror beroende på hur dess inneboende natur uppfattades. Till exempel ansågs fisk vara väldigt kall och fuktig och skulle därför tillagas på ett sätt som värmde och torkade ut, som stekning eller bakning i ugn och helst smaksättas med heta och torra kryddor; nötkött ansågs vara kallt och fuktigt och skulle därför helst Din brod och ost billigare i matkorgen fläsk var varmt och fuktigt och skulle därför grillas eller bakas.

I ett recept på kvittenpaj anges kål som ett fullgott alternativ, och i ett Din brod och ost billigare i matkorgen likställs rovor med päron. I de flesta hushåll lagade man mat över en öppen eldstad i mitten av bostaden för att utnyttja värmen från elden så effektivt som möjligt. Detta upplägg var vanligt även i större och rikare hushåll större delen av medeltiden.

Mot senmedeltiden utvecklades successivt ett separat kök, först genom att eldstaden flyttades in mot väggen och senare genom att det placerades i en fristående byggnad som hängde samman med huvudbyggnaden genom en överbyggd gångväg eller arkad. På så vis kunde man undvika rök och matos och det minimerade också risken för att en eldsvåda skulle kunna sprida sig från de många eldstäderna i storköken.

Många grundläggande varianter av moderna köksredskap, som stekpannor, grytor, kastruller och våffeljärnfanns redan på medeltiden, även om många av dem var för dyra för det genomsnittliga hushållet. En stor variation av spett fanns som kunde användas för att tillaga allt från späda vaktlar till hela oxar.

Det fanns även upphängningsanordningar med justerbara krokar på vilka grytor kunde hängas för att underlätta arbetet att snabbt ta bort grytor som höll på att brännas vid eller koka över. Redskapen hölls ofta över en öppen eld eller på ett stativ direkt över glöden. Det fanns även en mängd olika sorters knivar, slevar och rivjärn. I rika hushåll var ett av de vanligaste redskapen morteln och silen oftast av tyg eftersom många recept krävde att råvarorna skulle finhackas, silas och kryddas antingen före eller efter tillagning — näringen i finfördelad mat ansågs kroppen lätt kunna ta upp.

Det gav också skickliga kockar en möjlighet att forma maten i diverse fantasifulla former. Ett typiskt tillvägagångssätt var att flå och rensa ett djur, mala köttet och blanda det med kryddor och andra ingredienser och sen stoppa tillbaks det i sitt eget skinn, eller att forma det till ett helt annat djur.

Köksbesättningen i de riktigt stora hoven som hölls av adel och monarker kunde ofta bestå av flera hundra personer: Bagarevåffelmakare, såsmakare, förrådsmästare, slaktareskärare, mjölkpigorhovmästare och otaliga kökspojkar.

Vanliga hushåll klarade sig oftast på ved som kunde plockas från omgivande skog, medan storköken med jämna mellanrum var tvungna att organisera försörjningen av ved för att laga mat åt flera hundra personer.

I Du fait du cuisine "Om matlagning"en avhandling om matlagning från talet, ger mäster Chiquart, chefskock till Amadeus VIIIhertig av Savojenrekommendationer för en tvådagarsbankett.

Inför en tvådagarsbankett råder Chiquart en chefskock att säkra minst vagnslaster "prima, torr ved" och en hel lada kol.

Fler än 4000 recept

Konservering av mat hade inte ändrats mycket sedan antiken och det skedde inga större omvälvningar förrän konservburken Din brod och ost billigare i matkorgen på talet. Tidigare hade det vanligaste sättet att konservera varit att utsätta livsmedel för väder och vind för att dra ut fukt och därigenom öka hållbarheten hos allt från säd till kött. Torkning av mat "Din brod och ost billigare i matkorgen" genom den drastiskt reducerade aktiviteten hos de vattenberoende mikroorganismer som orsakar förruttnelse.

I varmare klimat gjordes detta främst genom att soltorka mat, medan man i kallare klimat, särskilt längs Norges kust, utsatte livsmedel för de starka vindar som ofta råder där särskilt för framställningen av kabeljoi ugnar, källare, vindar och ibland även i bostaden. Att utsätta livsmedel för kemiska processer som rökning, saltning i salt eller lake eller konservering gjorde att den höll sig längre.

De flesta av dessa metoder tillförde även nya smaker till maten. Rökning och saltning av boskap som slaktades sent på hösten var en vanlig strategi för att dels förse hushåll med kött över vintern, dels att slippa slösa foder på boskapen under de magra vintermånaderna.

Grönsaker, ägg och fisk lades ofta in i tätt packade krukor med saltlag som ofta även innehöll sura vätskor citronsaft, verjus eller vinäger. En annan metod var att försegla maten i ett lager av socker eller honung genom att koka det i en sockerlag, som sedan maten förvarades i. Att uppmuntra jäsning var också vanligt; man gjorde alkoholhaltiga drycker av spannmål, frukt och druvor där alkoholen verkade desinficerande, även bakterier användes - mjölk syrades till filmjölk eller tillsats av löpe för ystning till ost som sen kunde lagras.

Den stora merparten av den europeiska befolkningen innan industrialiseringen levde i små byar på landsbygden eller i isolerade gårdar.

Normen var självförsörjning och endast en liten andel av jordbruksproduktionen såldes på marknader eller exporterades. Större städer var undantag och behövde få sin försörjning från kringområden som stod i proportion till storleken på samhället och dess befolkningstäthet. En större stad kunde hålla sig med en stor variation av matinrättningar som vände sig till olika typer av sociala grupper.

Fattigare stadsbor som var trångbodda saknade ofta tillgång till eldstad eller härd att laga mat på och många ägde inte ens husgeråden som var nödvändiga för grundläggande matlagning. I dessa fall var enda möjligheten att köpa Din brod och ost billigare i matkorgen mat. Småkrogar sålde färdig, Din brod och ost billigare i matkorgen mat, en tidig form av snabbmateller erbjöd sig att laga till råvaror som kunden tog med sig själv. Resande, till exempel pilgrimer på väg till heliga platser, använde sig ofta av yrkeskockar så att de slapp bära med sig proviant eller husgeråd.

För de som hade råd fanns en rad olika specialister för olika typer av mat och tillbehör: Rikare borgare som hade kök i hemmet kunde vid festligare tillfällen hyra in kockar och kökshjälp för att sammanställa en större bankett.

Småkrogar i städer som riktade sig Din brod och ost billigare i matkorgen arbetare eller fattiga sågs som vämjeliga och illa beryktade ställen av de högre klasserna, och även kockar i allmänhet hade ett dålig rykte.

Geoffrey Chaucer 's karaktär Hodge of Ware, kocken från London i Canterburysägnernabeskrivs som en sjaskig månglare av oaptitlig mat medan den franske kardinalen Jacques de Vitrys predikningar från tidigt tal talar om att försäljare av tillagat kött var en ren hälsofara.

Stereotypen av en kock i konst och litteratur var en hetlevrad man som ofta drack för mycket och bryskt försvarade sin kittel från snyltare, vare sig de var människor eller djur. Under tidigt tal satte den engelske munken John Lydgate ord på många av sina samtidas åsikter: Uttrycket "vårt dagliga bröd" från Herrens bön var en mycket konkret verklighet under medeltiden.

Den överväldigande majoriteten av kaloriintaget för alla, hög som låg, bestod i huvudsak av spannmåloftast i form av bröd, grötvälling och i mindre utsträckning pasta. De vanligaste sädesslagen var veterågkornhirsbovete och havre. Ris var för de flesta en dyr importprodukt genom större delen av medeltiden. Vete var det vanligaste sädesslaget i Europa och ansågs också det mest näringsrika, men var ofta dyrare.

Det fina, vita mjöl de flesta européer är vana vid idag var något som var reserverat för överklassen. Bröd var det vanligaste livsmedlet i alla samhällsklasser och fanns med vid så gott som varje måltid.

. Ost användes i matlagning för pajer och soppor, det senare särskilt populärt i tysktalande områden. . Gurkmeja var en billigare ersättare och inslag av förgyllning av mat vid. Detta bröd återberättar din historia [. Härlig catering frukost från Carotte! Vegansk frukost, hälsofrukost, Amerikansk frukost. Hembakat bröd från Carotte Bageri. Allt tillagat från grunden på Carotte.

debrarecipes.info är din matbutik på nätet, handla enkelt och bekvämt från vårt stora sortiment. Stort urval av ekologiska varor. Handla från recept eller med våra matkassar.

MORE: Stromlost i pendeltagstrafiken

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde