Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

105.8m FM

England i natt slang ut honom

opinion

Storbritanniens premiärminister formell titel på engelska: Prime Minister of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland är Storbritanniens regeringschefde facto politiska ledare och främsta utövare av den verkställande makten. Premiärministern utses formellt av den brittiska monarken kung eller regerande drottningsom av konstitutionell praxis är bunden att välja den som mest troligt kommer att få stöd av parlamentets underhus vanligen ledaren för det största partiet.

Premiärministern och de övriga medlemmarna i kabinettet som består av de främsta ministrarna i regeringen och är departementschefer är kollektivt ansvariga för sin politik och sina handlingar inför monarken, parlamentetsina politiska partier och ytterst inför väljarna.

jag hade fortfarande inte haft...

Om underhuset förlorar förtroendet för premiärministern vilket det till exempel kan visa genom att väcka och bifalla motion om misstroendeförklaringär vederbörande av sedvanerätt moraliskt skyldig att antingen avgå eller begära att monarken upplöser parlamentet och utlyser nyval.

Monarken kan också söka hitta en premiärministerkandidat som åtnjuter parlamentets förtroende. Nuvarande premiärminister är Theresa Maysom tillträdde den 13 juli efter David Cameron.

Sir Henry Campbell-Bannerman var den första av Storbritanniens premiärministrar att bli kallad "premiärminister". Innan vara premiärminister bara parlamentarisk slang för Förste skattkammarlord som var den officiella titeln. Dessutom leder premiärministern ett stort politiskt parti och har förfogar vanligen över en majoritet i underhuset den ena av den lagstiftande församlingens två kamrar.

I det avseendet England i natt slang ut honom ämbetsinnehavaren såväl lagstiftande som verkställande makt. Storbritannien har snarare en makt förening än en maktdelning. I egenskap av utövare av den verkställande makten utnämner premiärministern och kan entlediga alla övriga kabinettsledamöter och ministrar och samordnar ministeriernas politik och aktiviteter och civilförvaltningens personal.

Premiärministern är även regeringens ansikte utåt, både inom och utanför riket. Monarken utövar många av sina maktbefogenheter utövar endast på premiärministerns inrådan: Den brittiska riksstyrelsen baseras på en oskriven konstitution, varmed menas "England i natt slang ut honom" denna inte är kodifierad i ett enhetligt dokument. År förklarade premiärminister Lord Melbourne den brittiska konstitutionens särdrag i ett brev till en ung drottning Viktoria:.

Innan talet bestämdes förhållandet mellan premiärministern visavi monarken, parlamentet och kabinettet helt och hållet av dylik oskriven sedvänja.

Trots sin stigande betydelse i den konstitutionella hierarkin erhöll posten ringa formellt erkännande; den rättsliga föreställningen att monarken fortfarande regerade direkt fortsatte att upprätthållas.

På det här viset kan det te sig att Storbritannien har två verkställande makter: Innan den ärorika revolutionen bar monarken krona och utövade makten den symboliserar. Därefter tvingade parlamentet monarken att gradvis inta en neutral politisk hållning.

Parlamentet delegerade kronan, anförtrodde dess myndighet till ministrar premiärministern och kabinettetansvariga för sin politik och sina handlingar inför parlamentet och folket.

Även om monarken fortfarande bär krona och hennes prerogativa maktbefogenheter är rättsligt intakta, [ anm. Huvuddelen av makten över parlamentet i Storbritannien har på inrådan av organ såsom underhuset, överhuset och kronrådet historiskt sett legat hos regenten.

Historiskt sett härstammar premiärministerämbetet från befattningen som kungens chefsförhandlare om, som inte alltid var fallet, en person kunde pekas ut som sådan.

Chefsförhandlaren kan då ha innehaft något av följande poster: I början av talet bildades ett råd av dessa ministrar. Än i dag innehar alltid premiärministern en eller flera av de övriga ministerposterna sedan har det alltid varit den som förste skattkammarlord. Robert Walpole betraktas allmänt som den första premiärministern i modern mening, även om benämningen premiärminister inte kom att brukas i någon formell eller officiell bemärkelse förrän många år senare på Walpoles tid skulle titeln faktiskt ha setts som en förolämpning.

Henry Campbell-Bannerman ses ofta som den första som officiellt bar titeln. Beatsons utrikesindex för innehåller en förteckning över premiärministrar och kungliga favoritrådgivare från kung Henrik VIII.

Från kunde Beatson England i natt slang ut honom hitta ett tillfälle då det bara fanns en minister som var rådgivare till kungen och den ministern var Robert Walpole. Vid alla efterföljande perioder var det två, tre eller rentav fyra personer, som såsom jämställda ministrar gav kungen råd, och som England i natt slang ut honom bör ha kontrollerat rikets styrelse.

Så sent som hävdade underhuset återigen att en premiärministerpost skulle strida mot konstitutionen. Titeln har sedan dess använts i dokument, brev och samtal. Första gången premiärministers ställning omnämns i stiftad lag var i Chequers Estate Actsom stadfästes av kungen den 20 december Lagen förlänande det av Sir Arthur och Lady Lee ägda Chequers Estate som gåva till kronan, att nyttjas som lantställe för kommande premiärministrar. Bristen på officiellt erkännande för premiärministerbefattningen kan ibland orsaka problem med att identifiera premiärministrar i den brittiska historien.

Därför kan listor över brittiska premiärministrar utelämna vissa politiker, beroende på de kriterier som forskaren som sammanställt listan valt. Historien om de brittiska premiärministrarna baseras till stor del på historikers spekulation snarare än bevis.

Ursprunget till det moderna premiärministerbegreppet går tillbaka på tiden efter den ärorika revolutionennär parlamentets makt började öka stadigt på bekostnad av monarkens. Det var under Vilhelm III och hans efterträdare, drottning Annasom kabinettet började ta sin moderna form. Individer som Sidney Godolphin och Robert Harley erkändes som ledare för sina respektive ministärer, men de kan inte betraktas som premiärministrar i modern mening, med tanke på att de hade liten kontroll över sina kollegor.

På samma sätt kan resonemanget föras med Annas efterträdare Georg I: Lord Stanhope och Lord Sunderland, som gemensamt ledde kabinettet, blev ersatta av Robert Walpolesom innehade det inflytelserika ämbetet som förste skattkammarlord. Tidigare ämbetsinnehavare hade ofta haft viktiga delar av rikets styrelse i sin hand, men inte till en sådan grad som Walpole. Hans inflytande växte sig ännu starkare eftersom kungen, Georg I, inte var aktiv i den brittiska politiken utan föredrog att koncentrera sig på sin hemstat, Hannover.

Walpole betraktas i allmänhet som den första premiärministern, inte bara på grund av sitt inflytande i regeringen, utan också eftersom han kunde övertala eller tvinga sina kollegor i regeringen att agera samstämmigt och enhetligt, i stället för att kämpa mot varandra om mer makt.

Sedan han legat där över...

Walpoles ämbete, förste skattkammarlord, blev starkt förknippat med ledaren för kabinettet; det kom att bli den ställning som premiärministern nästan alltid skulle ha. Under hans regeringstid gjorde påtryckningar från parlamentet att kungen ibland tvingades utse premiärminister och ministrar som han inte tyckte om.

Kontrollen över kabinettets sammansättning gick dock inte helt förlorad för kungen, ty i vissa fall kunde kung Georg förhindra utnämningen av politiker som han avskydde till exempel Charles James Fox. Inflytandet från monarken fortsatte gradvis minska. Denna utveckling märks tydligt under Vilhelm IVsom blev den siste kungen att utse en premiärminister mot parlamentets vilja. Vilhelm försökte genomtvinga sin personliga vilja, eftersom han ogillade William Lamb och hans England i natt slang ut honom -regering och ersatte honom med den konservative politikern Robert Peel.

Peel fann det omöjligt att regera utan stöd från underhuset, som förblev Whig-dominerat trots ett nyval, och tvingades lämna befattningen. Sedan regeringen Peel har regenten haft mycket begränsat utrymme att göra egna bedömningar vid utnämning av premiärminister.

Sedan det kungliga inflytandet över utnämningar på ministernivå försvunnit steg underhusets betydelse. Dess politiska England i natt slang ut honom över överhuset fastställdes av parlamentet Under det tidiga nittonhundratalet förändrades premiärministerns ställning: I och med det uppstod tanken på att premiärministern egentligen borde vara ledamot i underhuset. Den senaste premiärministern att leda hela sin regering från överhuset var Robert Gascoyne-Cecil — Den senaste premiärministern att vara ledamot av överhuset under sin regeringstid var Alec Douglas-Homemen bara några dagar efter att han tillträtt befattningen lämnade han sin ärftliga plats i överhuset, eftersom han med detta uppdrag inte följde sedvänjan med att premiärministern bör sitta i underhuset.

Situationen löstes genom att en medlem av hans konservativa parti som redan hade valts ut som kandidat i ett fyllnadsval i en pålitligt konservativ valkrets stod åt sidan, vilket gjorde att Douglas-Home kunde kandidera i fyllnadsvalet, vinna och därmed skaffa sig en plats i underhuset.

Premiärministerpostens formella roll är otydlig. En premiärminister har nästan inga lagstadgade befogenheter i egenskap av premiärminister.

Alla sakområden styrs formellt av innehavare av ämbeten som av monarken, via av kronrådet utfärdade dekretgivits laga befogenheter. Premiärministern innehar själv minst ett av dessa ämbeten, vanligtvis det som förste skattkammarlord. Premiärministern uppbär lön och tjänstebostad endast i kraft av England i natt slang ut honom det ämbetet.

Titeln premiärminister är ändå inte helt och hållet en fråga om sedvänja. Ämbetet saknar dock inte helt lagstöd, då det faktiskt nämns på några ställen i nödlagar antagna under krigstid. Den första premiärministern i denna mening anses därför av vissa ha varit Henry Campbell-Bannermanäven om premiärministerbegreppet dök upp i officiella dokument under Benjamin Disraelis Premiership och användes informellt innan dess. Av sedvänja innehar premiärministern, som sagt, även ämbetet förste skattkammarlord.

De luktar likadant allihop, och...

De enda premiärministrar som inte också tjänstgjort som förste skattkammarlord under en betydande del av sin regeringstid är William Pitt som var lordsigillbevarare och Robert Gascoyne-Cecil som var utrikesminister eller lordsigillbevarare, utom för de första månaderna av hans andra premiärministerperiod när han var First Lord.

Sedan Gascoyne-Cecils pensionering har premiärministern alltid varit förste skattkammarlord. Några har innehaft ännu fler ämbeten, till exempel fram till var nästan varje premiärminister antingen ledare för underhuset eller överhuset, beroende på vilketdera de satt i. En del har också haft särskilda ministerposter, till exempel Ramsay MacDonaldsom var både First Lord och statssekreterare för utrikesfrågor under sin första period Sedan talet har premiärministern också varit minister för offentlig förvaltning.

På senare tid finns också befattningen som biträdande premiärminister. En person med en sådan titel England i natt slang ut honom inte alltid finnas, utan tjänsten finns beroende på vilken organisationsform som föredras av premiärministern och dennes parti.

Navigeringsmeny

Biträdande premiärministern tar inte automatiskt över premiärministerposten om en vakans plötsligt uppstår. Han eller hon har inte heller några särskilda ytterligare befogenheter när premiärministern befinner sig utomlands. Det kan dock bli nödvändigt för den biträdande premiärministern att ersätta premiärministern ibland, till exempel genom att delta i premiärministerns frågestund i underhuset eller i internationella konferenser eller bilaterala möten när premiärministern inte är tillgänglig.

Den senaste biträdande premiärminister var Nick Cleggsom satt Befattningen som premiärminister regleras inte av kodifierade lagar, utan genom oskriven och i viss mån specificerad praxis som kallas constitutional conventions konstitutionella sedvänjorvilka har utvecklats under många år. Denna praxis bygger till största delen på den underliggande principen att premiärministern och hans ministrar inte får förlora stöd av den demokratiskt valda delen av parlamentet, underhuset.

Regenten, som en konstitutionell monarkagerar alltid i enlighet med denna praxis, liksom premiärministrarna själva. När posten som premiärminister är vakant är det upp till regenten att utse en efterträdare. Utnämningen sker formellt vid en ceremoni som kallas Kissing Hands. I enlighet med oskriven konstitutionell praxis, skall regenten utse den med enskilt störst sannolikhet att behålla stöd i underhuset, oftast ledaren för det parti som har majoritet i kammaren.

Om inget parti har majoritet vilket sällan inträffat med Storbritanniens valsystemkan två eller flera partigrupper bilda en koalitionvars gemensamma ledare sedan utses till premiärminister. Även om det inte var nödvändigt sade Tony Blair också dessa ord efter att England i natt slang ut honom omvalts och Tiden i ämbetet som premiärminister är inte kopplat till mandatet som ledamot i underhuset.

En premiärminister som en gång utsetts är fortfarande i tjänst som Hennes Majestäts regeringschef tills vederbörande antingen avgår, avsätts något som bara brukar ske i undantagsfall eller avlider. Avgång kan utlösas med ett misstroendevotum eller genom att ett viktigt förslag avslås i underhuset.

I dessa situationer måste antingen premiärministern avgå eller söka upplösa parlamentet för nyval. Förlorade anslag innebär också förlorat förtroende. Sådana nederlag för regeringen är dock sällsynta. Det "England i natt slang ut honom" bara skett tre förluster på förtroendefrågor sedan artonhundratalet: Vi försökte klå honom på Playstation i något vi kallade för Golden Goal.

i en timme och varje gång när någon släppte in ett mål åkte han ut och någon annan tog över. »Och för att ge tillbaka sa Leo något på argentinsk slang. Cesc försvann till England, och under denna tid blev Leo en alltmer värdefull spelare i laget.

Ögonen var vattniga och täcktes av en hinna som på något sätt underströk avståndet mellan de två Hon var nog i hans ålder men såg betydligt mer sliten ut. Han såg passivt på när hon pysslade på runt sängen, tömde slangar och Han tittade på klockan, hade ingen riktig uppfattning om vilken tid det var här i England.

Efter 18 år som skolbibliotekarie...

Men min bekännelse måste ju också vara fullständig om den ska ha något värde. De här piporna har jag köpt i England, sade han upplysande. Fyllde dem med tobak, lade en glödande kolbit i, satte en slang, ett slags munstycke Han tände och drog ett par djupa bloss: – Vi for således ut och fiskade och gjorde fast .

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde