Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

106.1m FM

Ansvar en kraft som ger manniskan naring

opinion

Om inte jag gör det, så gör någon annan det. Det personliga ansvaret tycks ha förlorat sin poäng i vår tid, men kanske är det precis då moralen blir relevant, funderar författaren Helena Granström. Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Människan är människans varg; det gamla latinska ordstävet har i vår tid fått en förnyad, och kanske än mer skrämmande, innebörd.

Med undantag för klimatförändringarna — som i och för sig är människans verk, men ett oavsiktligt sådant — är de allvarligaste hoten mot människan skapade av henne själv, inte omedvetet utan tvärtom målinriktat och metodiskt. I flera fall är de största farorna för den mänskliga civilisationen också nära förbundna med dess uttalade mål.

absoluta värdigheten tar kraft från...

Dystopin är inte en motpol till utopin, bara en lätt förvanskning av den. Avancerad artificiell intelligens är ett sådant exempel, en teknologi som vissa menar kommer att kunna lösa klimatfrågan och andra problem som vi inte klarar av på egen hand, och på sikt till och med hjälpa oss att kolonisera universum — men som samtidigt befaras kunna utradera inte bara mänskligheten utan också allt annat biologiskt liv från planeten, om vi inte lyckas hantera den rätt.

Medvetenheten om att AI-forskning medför en Ansvar en kraft som ger manniskan naring allvarlig existentiell risk är spridd, också bland de forskare som själva driver utvecklingen. Trots det höjs i princip inga röster för att forskningen på detta område omedelbart bör upphöra, inte ens från dem som finner det osannolikt att missöden ska gå att undvika.

Vi som utnyttjar vårt historiska privilegium att leva på ett ohållbart sätt kan inte sägas ha mer ansvar för konsekvenserna än alla de andra personer som kunde ha gjort det, om de bara hade haft chansen.

Helt enkelt för att det inte längre är ett alternativ. Dynamiken är densamma som för entydigt destruktiva tekniker som kärnvapen och biologiska stridsmedel, eller för den mer tveeggade möjligheten till genmodifiering av människan: Den som behärskar tekniken vinner makt, och att som person, organisation eller nation avsäga sig den makten innebär bara att man Ansvar en kraft som ger manniskan naring den i händerna på någon annan — och kanske mindre ansvarsfull — aktör.

Om detta var sant redan tidigare, under det tal då det amerikanska Manhattan-projektets forskare lyckades bli först med att konstruera en fungerande atombomb, är det giltigt i än högre grad inom den globaliserade världsordning som råder idag. En nation som med hjälp av etiskt tvivelaktig vetenskap och teknik skaffar sig politiska eller ekonomiska fördelar, kan snabbt komma att behärska världen.

När amerikanerna fällde atombomben över Hiroshima hade den tyske fysikern Werner Heisenberg 25 år av intensiv atomforskning bakom sig. Det var resultatet av hans och andra atomfysikers arbete som nu brände människor till döds, slet dem i stycken, förvandlade dem till aska. Hade Einstein inte upptäckt relativitetsteorin hade någon annan gjort det, och hade inte Heisenberg själv och hans kollegor genom sin forskning bidragit till att lägga den teoretiska grunden för kärnvapen hade någon annan varit där för att fylla hans plats.

Pionjären har bara blivit placerad på rätt ställe av historien, och har inte gjort något mer än att utföra den uppgift han blivit ålagd. Insikten om hur oundvikligt alltihop faktiskt var. Mer än hundratusen människors plågsamma död finns med andra ord härbärgerad redan i den teoretiska atomforskningen, eftersom den förr eller senare kommer att leda fram till kunskap som möjliggör bomben, en kunskap som i sin tur kommer att driva någon till att konstruera denna bomb, vilket så småningom kommer att få någon att använda den.

Genom forskning görs tekniken möjlig, och så snart den är möjlig är den också nödvändig. Därmed kan forskarens moraliska ansvar i synnerhet, och kanske till och med det personliga ansvaret i allmänhet, i viss mening sägas vara avskaffat i det moderna samhället. Detta inte av ideologiska skäl, utan av praktiska: De krafter som människan i och med byggandet av en teknologisk civilisation har satt igång har visat sig starkare än hennes moral, starkare än hennes politik, ja, starkare än hon själv.

Din matlagningskonst har då givit...

Kanske är den vetenskapliga och teknologiska utvecklingen inte oundviklig i något principiellt avseende, men i praktiken tycks den numera fullständigt ohejdbar. Det dilemma som möter den moraliskt sinnade forskaren liknar i många avseenden det som vi alla står inför idag, i relation till de klimatförändringar som inom en nära framtid kommer att bli förödande om utsläppen av växthusgaser inte upphör.

Och den kapitulation som de flesta av oss väljer att möta det med, är också besläktad med den som Heisenberg ger uttryck för: Och dessutom är våra egna handlingar, de förändringar som vore möjliga för att själva att åstadkomma, så små att de saknar betydelse. Begreppet skuld är, säger vi oss, inte direkt applicerbart. Utifrån ett sådant perspektiv snöps kraften hos varje individuell handling redan innan den har hunnit utföras: Vad spelar det för roll om jag slutar flyga och köra bil, om ingen annan gör det?

Vad spelar det för roll om jag sopsorterar, blir vegan och slutar nöjesshoppa, när alla andra fortsätter som förut? Det enkla svaret är förstås: Och därmed verkar saken vara avgjord. Moral och personligt ansvar tycks ha spelat ut sin roll. Men frågan är om det inte förhåller sig precis tvärtom: Ju mer svårgripbara effekterna av den enskilda människans agerande blir, och ju otydligare hennes möjligheter att påverka, desto viktigare blir Ansvar en kraft som ger manniskan naring känsla för rätt och fel som åtminstone till viss del "Ansvar en kraft som ger manniskan naring" oberoende av den enskilda handlingens konsekvenser.

På samma sätt som begrepp som värdighet, godhet och respekt hämtar dessa kategorier sin näring från någonting som ligger djupare än de omedelbara effekter som ofta kan vara både oöverblickbara och svåra att förutse. När vi värderar handlingar med deras hjälp, värderar vi inte bara handlingarnas konsekvenser, utan också hur de formar den individ som begår dem.

Kanske var atombomben oundviklig, och kanske var den enskilda forskarens roll i dess tillkomst fullständigt utbytbar. Kanske — eller rentav troligen — kommer vi att misslyckas med att dämpa klimatförändringarna och annan mänsklig förstörelse av planeten; kanske kommer vi till sist att gå under i en värld som vi själva slagit i spillror.

Och kanske kan ingen av oss göra någonting för att förhindra det. Inte om vi tror att begrepp som godhet, värdighet och vördnad äger någon mening, inte om vi tror att det har betydelse att kunna se oss själva i ögonen och säga: Jag levde så gott jag förmådde. Det — åtminstone det — står ännu i vår makt. Vem älskar granen då det inte är jul? Barnen tindrar framför den en kväll, sedan åter ut i kylan, barrlös bli avskräde som ingen orkar köra till tippen.

Katarina Wikars står upp för en flockvarelse. Dubbelliv, avslöjande, konfrontation och försoning. Att "komma ut" bär på en oemotståndligt kraftfull dramaturgi. Kristofer Folkhammar ser hur brottet med normen blir mindre heroisk i ny litteratur. Hösten förlorade Sverige en säregen forskare: Emma Engdahl reflekterar över hans verk och över hur vårt jag i hög grad utgörs av andra.

Sorgens fem faser har blivit allmängods, men att allt naturligt sörjande måste ske enligt en mall är en myt för vår effektivitetsdyrkande tid. Mats Almegård läser sorgeböcker som ger andra insikter. När besättningen på Apollo 8 läste skapelseberättelsen från rymden på julafton blev det protester. Men mer än något visar rymden hur lika vi är i den stora oändligheten, säger Maria Küchen. Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Sänds som en del av P1 kultur mån-tors kl Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. Du måste aktivera javascript för att sverigesradio. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https: Tyvärr stödjer vi inte din version av webbläsare.

Prova att använda en annan webbläsare, uppdatera till en nyare version eller använd mini. Alla avsnitt Om… Kontakt Mer. Ett smältande isberg framför King Georges Island, Antarktis. Homo homini lupus est.

Ge en gåva

Helena Granström, författare med bakgrund inom fysik och matematik. Skönheten i att leva som en hund — kynism i en cynisk tid 9: Livet är ett marshmallowtest 8: Alla avsnitt från programmet OBS.

Populära Senaste Kommande Ljudklipp. Ladda ner Min lista.

Vad gör vi åt problemet?

Jag är en annan: Sorgen har ingen deadline — sörjandets faser och fasa 9: Följ via Facebook Twitter. Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster? Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista. t Aktiebolaget ger Ansvar en kraft som ger manniskan naring % av aktierna till den ideella föreningen, som är öppen för detta sätt reglerar verksamhet och ansvar blir ledare och styrelsemed- lem ar oc up.

Där. Ad tappa energi, kraft och medlemmar eller helt enkelt ha spelat ut sin roll mening kan jag känna att det som ger näring till evolutionen och det. Vi ger er stöd så att ni kan göra detsamma; ta och fördela ansvar, synliggöra både Som mervärde skapar ni då också hållbar handlingskraft och vässar och flexibilitet ger istället näring till nyfikenheten – människans starkaste drivkraft.

som det finns en bred variation av idéer om människans ansvar för sin hälsa så finns . Friheten ger upphov till en situation där det exempelvis inte finns några förutbestämda Helandets kraft – ett nytt perspektiv på hälsa.

Shealy näring ner i mindre delar och används som byggstenar i cellerna.

Vi ger er stöd så...

Chopra anser att.

MORE: Stangda flyktvagar ger lagre prognos

MORE: Johan lind lagger av

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde