Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

108.7m FM

Hoppfull brack i forsta startledet

opinion

På lördag kör jag Tjejvasan för tredje Hoppfull brack i forsta startledet på raken. Denna gång blir det dock utan min vapendragare och kollega som var den som drog in mig i det hela för tre år sedan.

Till hennes stora besvikelse var hon tvungen att lämna WO då vinterns influensa kopplat ett envist grepp och vägrar att ge med sig. Själv har jag gjort mitt bästa för att undvika alla sjuka barn och kollegor i min närhet och boostat med C-vitaminbrus, ingefära och träning! Jag fick min beskärda del av influensan runt jul, så förhoppningsvis kommer jag inte insjukna igen på länge.

Uppladdningen inför årets Tjevasan gjorde jag i början av februari. Då åkte jag till Trysil tillsammans med min bästa vän.

Foto: Rebecca Blackwell / TT...

Det var isande kallt, men så magiskt vackert att det vägde upp för de många Hoppfull brack i forsta startledet. Det är därifrån alla bilder kommer. Vi skidade många timmar runt topparna kring Trysilfjellet och det kändes som att större delen av slingorna var en enda lång uppförsbacke.

Med den träningen i bagaget känner jag att Tjejvasan kommer gå galant på lördag för jag vet att det är en hel del sköna nerförsbackar att glida utför längs den banan i alla fall. Som det ser ut nu är det grader, så det gäller att hålla fingrarna varma. Min tid från förra året tror jag blir svårslagen, men jag ska göra mitt bästa att försöka hålla den och satsar på målgång senast Boendet blir som tidigare år med Tjejvasanpaket på Åkerblads i Tällberg.

På första parkett sitter Barbro...

Så kom dagen jag inte sett fram emot så mycket faktiskt. Senast jag sprang 10 km var i juniså löpträningen har det varit illa med de senaste två åren. I övrigt har jag i och för sig tränat ganska flitigt och det har ju blivit många utdraga promenader på golfbanan. Men så var det ju det här med sista milen av Lidingöloppet som man har hört så mycket om. Visst var det riktigt kuperat och långa uppförsbackar, men det gick en hel del utför också. Och jag kände redan från start att jag hade riktigt mycket kraft och redan i första backen som kom efter ett par hundra meter flög jag upp med lätta steg.

Jag lydde rådet om att gå i uppförsbackarna, så blev det i en tredjedel av Aborrebacken och även en bit av den sista backen vid 8 km. Men vart kom all kraft ifrån? Kanske var det för att jag svept en riktigt god energidryck innan start, Nocco Caribbeanoch för att jag hade riktigt snabba nya löparkläder på mig från Gavelo?

Eller för att jag startade dagen som fotbollspublik och smittats av energin och spelglädjen i min dotters lag?

Vad det än var måste jag se till att göra om samma ritual Hoppfull brack i forsta startledet nästa lopp för jag tog Hoppfull brack i forsta startledet otippat personbästa på milen! Jag korsade mållinjen på lätta ben på Jag kunde knappt tro att det var sant!

Jag är mållös och så euforiskt glad och nöjd med min prestation! Tack till Rosa Bandet Loppet för att jag fick springa. Med mindre än en månad kvar till Rosabandetloppet ska genomföras börjar paniken så smått infinna sig.

En mil i kraftigt kuperad terräng — hua, hur ska det gå? Sista veckan i juli i början av augusti var jag ledare på ett idrottsläger för barn på Ingarö, Sports Heart. Mentorn för friidrotten var "Hoppfull brack i forsta startledet" mindre än Malin Ewerlöf och finns det någon som besitter kunskaper inom löpning och löpteknik så är det hon. Jag passade på att fråga henne om bra tips för att på bästa sätt ta sig igenom Rosabandetloppet. Hon får det att se så enkelt ut.

modig. bryta break−out: utbrytning break...

Jag har testat i några uppförsbackar och det känns riktigt bra, men att sedan springa typ 5 km uppför vet jag i sjutton hur det ska gå. Jag var med Hoppfull brack i forsta startledet sprang intervaller med Malin på gräsplan.

Jag stod mig ganska bra i sällskapet, så konditionen finns där någonstans. Målet för milen i Rosabandetloppet är runt en timma, ingen personligt rekord, men jag känner mig lite skrämd av alla backar.

Rosabandetloppet är den sista milen av Lidingöloppet i härlig utmanande terräng och går av stapeln den 24 september. Puh, det var verklige en riktig pers när vi skulle resa hem från vår semestervecka i Spanien. Att vi var ute i ovanligt god tid på avresedagen spelade ingen roll. Det var nära att vi, eller åtminstone jag, inte kom med planet. När det var dags att gå ombord på planet var vi tvungna att packa om vårt handbagage för de var superpetiga med att alla bara hade EN väska med sig ombord.

Här började stressen eftersom alla våra väskor givetvis var fullproppade. Nu kommer Lillasyster på att hon inte tog sin Hoppfull brack i forsta startledet efter att våra tillhörigheter passerat genom säkerhetskontrollen.

Jag drar snabbt ihop dragkedjan på min överpackade väska, så att den går sönder, och springer till säkerhetskontrollen. Väl i säkerhetskontrollen beskriver jag hur telefonen ser ut och mycket riktigt finns den, MEN jag måste knappa in pin-koden.

Hur djupt jag gräver i mitt minne kan jag inte komma på den senaste. Han lämnar inte ut telefonen utan kod. Han har ingen möjlighet att ringa till gaten, men ber om ett utrop i högtalarna efter min sambo. Detta dröjer givetvis och han säger till mig att springa tillbaka till gaten, vilket jag gör.

Där möts jag av tårdrypande barn och onda blickar från incheckningspersonalen. Jag får koden och springer tillbaka igen. Nu chippar jag efter andan och kan knappt andas när jag kommer fram. Jag slår in koden, får telefonen och blir hänvisad till någon bakdörr. Jag har en liten förhoppning om att det står en liten bil där Hoppfull brack i forsta startledet kan köra mig bort de ca m det är till gaten, men så var icke fallet fast jag slapp att springa genom den långa tax-freebutiken i alla fall.

När jag kom tillbaka till gaten igen var familjen på väg ombord. Tårarna sprutade på Lillasyster eftersom hon blivit informerad om att jag skulle få ta ett senare plan. Jag kunde verkligen inte andas och jag blev uppmanad av personalen ta det lugnt.

Dagens Nyheter

Det kan ha varit min snabbaste km-tid någonsin och jag kom tack och lov hann precis med planet. Detta får bli mitt bidrag till juni månads träning inför Rosabandetloppet i slutet av september. Ofrivillig intervallträning är också träning. Jag känner ju att jag i alla fall har någon form av grundkondition att luta mig tillbaka på. Det är värre om jag skulle få tillbaka löparknä igen som jag hade för två år sedan.

Då blir det omöjligt att springa. Men än är det nästan tre hela månader kvar så jag kanske chockar mig själv och ger mig ut i löpspåret Hoppfull brack i forsta startledet gånger innan dess. Tränat har jag gjort regelbundet, men inte så mycket ren löpträning. Jag hade väl inte så stora förhoppningar eftersom jag precis tillfrisknat från en femdagars feber, men blev positivt överraskad av resultatet.

Jag hade satt upp en liten förhoppning att komma under halvtimmen och den infriades — hurra! Efter Vårruset kan jag lägga till ytterligare 2,5 km till träningsmeritlistan och det i terränglöpning. Vad jag har förstått så är Rosa Bandet-loppet en tuff mil i terräng så det är lika bra att vänja de stackars fötterna vid rötter och ojämnheter. Jag känner mig hoppfull. Den 24e september är än så länge långt borta och det finns massor av tid att få till löprutinerna mellan familjens aktiviteter och golfrundorna.

Det ska bli fantastiskt att springa i Rosa gruppen på Lidingöloppets sista mil där hela anmälningsavgiften går oavkortat till Cancerfonden. Det var två år sedan senast som jag sprang ett lopp. Det året drog jag på mig känningar av löparknä eftersom jag startade löparsäsongen med visst högmod genom att springa hela 7 km, när jag då, borde ha börjat betydligt lugnare och sprungit in mig till längre distanser stegvis.

Nu har det fått sjunka in och jag ser faktiskt fram emot träna löpning igen och varför inte sätta upp som mål att sätta nytt personligt rekord på milen. Jag springer tillsammans med ett gäng härliga bloggkollegor och i Rosa gruppen går hela anmälningsavgiften oavkortat till Rosa Bandet och forskningen kring bröstcancer.

Bara den tanken gör ju att man fylls av energi. Dessutom kan jag bocka av ytterligare en gren i Tjejklassikern, inte för att jag tänkte genomföra den men då har jag ju i Hoppfull brack i forsta startledet fall gjort en halv Tjejklassiker med två av fyra sporter på meritlistan. Det blir en mjukstart i maj då jag ska springa 5 km i Vårruset och sedan kanske jag ger mig på Paradisloppet den 6 juni igen efter ett års uppehåll. Tällberg — en vacker och pittoresk liten by vid Siljans strand valde vi även i år som vår retreat före och efter Tjejvasan.

Åkerblads Hoppfull brack i forsta startledet, hotell och spa. Skillnaden denna gång var att vi bodde i huvudbyggnaden och inte i gatugården. Det var skönt att slippa gå ut för Hoppfull brack i forsta startledet komma till restaurangen och bara skrutta ner i tofflorna som finns på rummet. Jag fick Britt Eklands rum.

Litet, mysigt och gulligt i blåa toner. Första kvällen ingick två rätters á la carte alternativt pastabuffé. Det vattnades alldeles för mycket in munnen när man läste rätterna på menyn för att ödsla aptiten på pasta. Jag valde kalixlöjrom och slätvar som var precis så ljuvligt gott som jag hade tänkt mig.

Husets skickliga pianist kom fram till oss, fyra fina flickor från Göteborg, och berättade fräckisar och om sin kommande världsturné. På Tjejvasadagen serverades frukostbuffén klockan På kvällen intog vi, efter ett par timmar i spat, vår välförtjänta fyrarätters middag. Denna meny var färdigkomponerad.

Jordärtskockssoppa, lågtempererad biff med madeirasky, husets ostar Hoppfull brack i forsta startledet marmelad och avslutningsvis latritspanacotta, citronkaka och hallonsorbet med maräng. Även denna kväll njöt vi av ljuvliga toner från pianot och skrattade hjärtligt åt pianistens fräckisar vid vårt bord. På söndagen unnade vi oss lite sovmorgon innan frukost.

Liksom förra året tog vi sedan en Hoppfull brack i forsta startledet promenad ner till och ut på Siljan i härligt solsken. Kenny Bräck har varit precis så bra som alla hoppats. Och nu öser Det drar ut på tiden, men jag är hoppfull, menar Mörth. Men ingen av . Jens Edman startar i första startled i söndagens första STCC-tävling på Ring Knutstorp.

Jan "Flash". Eller var det den fantastiska uppladdningen med härliga bloggkollegor på O' Learys vid Norrtull med brakmiddag och femkamp?. Jag känner mig hoppfull. Hög tid att snöra på sig löpardojjorna och ta första löpsteget för iår! Fjolårets tid gjorde att jag avancerade framåt i startleden och jag fick en tidigare starttid. På första parkett sitter Barbro Andersson, Sune Ramström, Gudrun Andersson och Åke Sjöberg. –Nu fattas det bara 31 och 68, säger han hoppfullt. Inte sedan har en svensk startat så långt fram som i tredje startled i formel 1.

Kenny Bräck i första intervjun om Marcus Ericssons steg till Indycar.

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde